Death metal-scenen „r t„mligen insiktsl”s
emellanåt. Man klagar på black metal-banden att de „r
så imagefixerade, till skillnad från d”dsbanden som
„r såå skickliga musiker och spelar enbart f”r
musikens skull. Jag kan till viss del hålla med om kritiken mot
svartmetallscenen, men om nu death metal-banden „r så
uppfyllda av musiken allena, hur kommer det sig att så
många d”dsorkestrar v„ljer att kopiera Cannibal Corpse,
Deicide eller Suffocation rakt av? Om nu denna genre ut”vades av
så suver„na musiker borde ju den musikaliska bredden vara
betydligt st”rre „n vad den „r idag. Mina slutsatser
bekr„ftas av att band som v„ljer en annorlunda approach
(exempelvis Spawn Of Possession) ofta får skit f”r att de
„r ”f”r tekniska” eller har ”f”r långa
låtar” etc. Man måste tydligen passa in i en mall.
Så n„r jag ser att Balatonizer tackar Corpsegrinder
(sångare i Cannibal Corpse) så vet jag direkt vad som
v„ntas. Och mina farhågor besannas. Enda skillnaden „r
v„l att denna italienska mangelskvadron drar mer åt
grindhållet med de 32 låtarna som avverkas på 25
minuter. Och ni som vill ha grindig d”ds får v„l vad ni
vill ha, precis som de som k”per Smurfhits får vad de vill
ha. Jag kan dock inte låta bli att fundera ”ver hur
många plattor av det h„r slaget som kommit ut på
marknaden sedan tidigt 90-tal.Min personliga behållning av den
h„r skivan blir trummaskinen, som „r v„ldigt bra
programmerad.
Rate: 3/5
Recensent: John Carlsson
|
